REO Speedwagon (originally stylized as R.E.O. Speedwagon), or simply REO, is an American rock band from Champaign, Illinois. Formed in 1967, the band cultivated a following during the 1970s and achieved significant commercial success throughout the 1980s. Their best-selling album, Hi Infidelity (1980), contained four US Top 40 hits and sold more than 10 million copies.[1]

REO Speedwagon has sold more than 40 million records and charted 13 Top 40 hits, including the number ones "Keep On Loving You" and "Can't Fight This Feeling".
History
Formation
Advertisement for a Reo Speed Wagon

In the fall of 1966, Neal Doughty was just beginning an electrical engineering program at the University of Illinois in Champaign, Illinois, as a junior. On his first night of classes, he met fellow student Alan Gratzer. Doughty had learned some Beatles songs on his parents' piano, and Gratzer had been a drummer in local bands since high school. The two held an impromptu jam session in the basement of their Illinois Street Residence Hall dormitory.[2][3]

Gratzer continued to perform with his band (which had a keyboard-playing lead singer), and Doughty began turning up at gigs. Doughty eventually began sitting in on a few songs. On the last day of the university's spring semester, guitarist Joe Matt called the band's leader and told him that he and the other members (Gratzer and bassist Mike Blair) had decided to start a new band with Doughty where everyone but Doughty would sing.

The new band made a list of songs to learn over the summer break. Doughty landed a summer job and bought his first organ. On his Farfisa organ, he learned The Doors' "Light My Fire". The members returned to school in the fall of 1967 and had their first rehearsal before classes started. They named the band REO Speedwagon, from the REO Speed Wagon, a 1915 truck designed by Ransom Eli Olds.[4] Doughty had seen the name written on the blackboard when he walked into his History of Transportation class on the fi..

Skåning från Hoola Bandoola Band.

Two legends.

Melodifestivalvinnare 2003

Blue for Two var ett svenskt pop/rockband grundat i Göteborg 1984, bestående av Freddie Wadling som sångare, och Henryk Lipp spelade synthesizer och var musikproducent.

Med Lipps synthar, samplingar och arrangemang och Wadlings röst och texter, inte sällan med ett mörker kraftigt färgat av Wadlings djupa intresse för skräckfilmer, byggde de upp en unik musikalisk värld som var totalt öppen för influenser. Muterad gothjazz, svärtad cabaretmusik, ibland ren pop. Blue For Two lekte även med orientaliska influenser och gjorde senare ren dansmusik.[1][2]

Våren 1984 spelade duon in sin första singel "Someone Like You" som släpptes i mars 1985 på Radium 226.05. Det självbetitlade debutalbumet Blue for Two släpptes i maj året därpå, och fick fina recensioner, och var ett jazz/rock inspirerat album byggt mer på ackord och stämning än på melodier och ofta med stor bildskapande effekt. [3][2]

Uppföljaren Songs from a Pale and Bitter Moon gavs ut i november 1988, och markerade en vidareutveckling av anslaget på debutskivan, med förstärkning av den dynamiska bredden. Både på albumen och på konserter ackompanjerades de av Sators gitarrist Chips Kiesbye, och Blue for Two spelade bland annat på Hultsfredsfestivalen åren 1986, 1988 och 1992.

Tredje skivan "Search & Enjoy" släpptes i augusti 1992. Den blev sista skivan på skivbolaget Radium 226.05, som hade köpts upp av MNW. Wadling arbetade då även parallellt med Fläskkvartetten.

Fjärde albumet Earbound gavs ut vintern 1994 på skivbolaget Energy Rekords. Skivan visade upp Blue for Two från en mera melodisk och lågmäld sida än de tidigare albumen.[4]

Charlie Storm tillkom som medlem under inspelningen av det experimentella albumet Moments som gavs ut september 1997. När "Moments"-turnén var över 1998, fortsatte Wadling att arbeta med sin solokarriär och med Fläskkvartetten. Lipp fortsatte att driva sin studio Music-A-Matic[5] i Göteborg, och arbeta med flera andra artister. Efter flera år av rykten om comeback, och en singel ..

Härliga nyheter från förr. Absolut Ringholm är rätt skoj.

Live on Swedish TV.

Great ABBA-cover band.

Great indiepop.

Stellan Skarsgård blir intervjuad i samband med premiären för filmen "Den demokratiska terroristen" som är baserad av en bok av Jan Gullou.

Härliga videotips med Bengt Alsterlind. Det är något visst med Värmländska ändå.

Ett av världens bästa barnprogram.

Från ungdomsprogrammet P.S.

Här räddas det liv

Alcazar var en svensk popgrupp i discogenren, som hade flera radiohits i början av 2000-talets första decennium. Alcazar har sedan dess etablerat sig som en av de mest framgångsrika musikgrupperna i svensk historia inom sin genre. Gruppen bildades som en trio 1998 och bestod då av Andreas Lundstedt, Tess Merkel och Annika Kjærgaard (artistnamn Annikafiore).
I december 2002 gick Magnus Carlsson med i Alcazar. Under andra halvan av 2005 tog gruppen en paus då Magnus skulle jobba på sin solokarriär och Andreas skulle vara med i en musikal.

Då Alcazar återförenades i mitten av 2007 för ett framträdande i London hade både Magnus Carlsson och Annikafiore hoppat av gruppen och ersatts av Lina Hedlund.[1] Gruppen bestämde sig sedan för att fortsätta med Lundstedt, Merkel och Hedlund som medlemmar och att satsa på ett nytt album och en turné.[2] I juli 2011 tog gruppen en paus på obestämd tid.[3] Under 2013 stod gruppen återigen på scen och uppträdde i Melodifestivalen 2014.

Under 2018 lades gruppen ner och på nyårsafton den 31 december samma år valde de att avsluta sitt sista år tillsammans med en konsert på Cirkus i Stockholm

Nyheter med John Pohlman.

Dokumentär om människor som förbereder sig inför jordens undergång.

James Galway is guest at Eddie Skoller Show on Swedish Television.

Humor/underhållningsprogram med Stefan Sauk, Lena Nyman, Carsten Regild och Anders Gustafsson.

Swedish VHS-trailer

Wizex med Charlotte Nilsson.

Motorprogram.

Swedish VHS Trailer.